Jag kan ärligt säga er att jag älskar min klass. Det är något ärligt och möjligtvis trovärdigt. Jag kan även säga att jag älskar mina andra vänner och min familj.
Det finns saker jag mindre gillar och saker jag inte gillar alls - något jag inte tänker ta upp här -, men jag skulle troligen inte klara mig utan allt det här.
Det finns inte ord för vad jag mycket jag ändå skulle kunna offra mitt liv för, men jag tänker inte dö, inte på länge... Om något skulle hända någon jag älskar skulle självklart sorgen göra sitt, men jag måste göra mitt och gå vidare.
Livet är en trappa som man med stryrka måste klara sig uppför. Du kan vara på näst sista men sedan ramla ner till första trappsteget, det kommer att bli svårt... men vad hindrar dig?
En person kan gå långt, men bara med hjälp av någon.
Att läsa den här bloggen är som att läsa en vacker, gammal, fantastisk dagbok skriven av en ung flicka från förr - annat årtal, men samma unika sätt att tänka. Kärlek till din blogg.
SvaraRaderaBlogga NU, jag döööör annars...!! :O
SvaraRadera